Behovet av ljus förändras med åldern
Belysningsstandarder finns för att säkerställa goda arbetsmiljöer som får människor att må bra. Men det finns en utmaning: standarderna är anpassade för 40-åringar. Beroende på vår ålder behöver vi olika mängder ljus, både visuellt och biologiskt.
Som ett oputsat fönster
Orsaken är mekanisk – linsen och näthinnan åldras och får nedsatt funktion. Det allra vanligaste är att linsen gulnar och därmed släpper igenom mindre ljus. Ju äldre man blir, desto mer avtar känsligheten och desto mer ljus behöver man för att klara synuppgiften. Det kan liknas vid att titta ut genom ett oputsat fönster. Ljusstyrkan i rummet behöver helt enkelt höjas för att möta de visuella behoven och, som en naturlig följd, även de biologiska behoven relaterade till dygnsrytmen. 40-åringen behöver dubbelt så mycket ljus som 20-åringen och 60-åringen behöver fyra gånger så mycket.
När standarden inte räcker
Det finns alltså all anledning att vara uppmärksam på standardens krav i förhållande till vem som ska vistas i de lokaler som ska belysas. Är det en skola för barn och unga människor? Är det ett kontor – och hur kommer ålderssammansättningen i sådana fall att se ut bland medarbetarna? Är det ett sjukhus eller en vårdinrättning – till exempel ett äldreboende – där både personal och vårdtagare har speciella behov? Forskningen visar bland annat att just personer som har drabbats av demens kan dra fördel av specialdesignat ljus. Redan i planeringsstadiet är det därför viktigt att fastighetsägare, hyresgäster, arbetsgivare och andra verksamhetsansvariga tar hänsyn till åldern och ljusbehovet hos människorna som ska vistas i miljön, i förhållande till de aktiviteter som ska utföras.
Med Human Centric Lighting sätter vi helt enkelt människan i centrum.